Det finns inget bättre gym än ett berg

Det finns inget bättre gym än ett berg
Jag gillar verkligen inte att träna, jag ogillar faktiskt själva ordet till och med.

Jag såg Carolina Klüft i en tv-intervju en gång där hon sprittande och studsande deklarerade att hon ääääääälskar att träna. “Vad är det för fel på människan” tänkte jag, “är hon psykopat eller nåt??”

Ordet träna väcker hos mig ungefär samma entusiasm som orden städa och diska, det vill säga ingen alls. Det är jobbigt och tråkigt och man blir svettig och får ont, nä det är ingen höjdare. Knepet är att lura mig själv, ska jag städa och diska slår jag på nån bra podd eller ljudbok och så gör jag det jag ska medan jag lyssnar. Då är det själva lyssnandet som är huvudaktiviteten och så blir disken gjord under tiden utan att jag riktigt tänker på det. Och ska jag träna (brrrr) så tar jag sonens hund till hjälp, jag är dagfarmor till henne medan han jobbar. Hon heter Lady och är en blandning av Karelsk björnhund och stövare. En riktig skogshund med andra ord, hon älskar att vara ute i skogen och det gör ju faktiskt jag med egentligen bara jag kommer mig för.

I sommar har jag letat nya ställen att gå på med hunden, det är så tråkigt att bara gå runt på byn och inte är det skönt att gå på asfalt heller. Mannen i mitt liv jobbar ju i skogen så han känner väl till dom flesta skogsvägar och skogar inom flera mils radie och han visade mig ett område jag aldrig har vetat om. Det är ett berg rakt söder om Rännösjöarna i Matfors som enligt en skylt jag passerade när jag var ute och utforskade stigar med Lady heter Övallsberget, det står dock ingenting på dom kartbilder jag kollat. På bilden nedan har jag skrivit dit namnet med röd text. Den röda ringen markerar området där vi brukar röra oss. Om du klickar på bilden kommer du till en karta på hitta.se som går att zooma in och ut så det syns bättre var det ligger i förhållande till Matfors centrum.

Karta över området kring Övallsberget i Matfors

Första gången jag och Lady gav oss ut på sidan om bilvägen, som för övrigt heter Biltorpsvägen, så gick vi lite vilse och hamnade så att säga i obanad terräng. 😆 Att gå med en yster jakthund i långkoppel i skogen kan vara rätt intressant, det blir inga raka spår direkt… Jag har en app i mobilen som heter MapMyWalk som mäter sträckan och ritar hur jag går, riktigt intressant faktiskt.

Till nästa promenad hade vi kollat kartan lite bättre och tog en sväng till Åtjärnen, ca 2,5 km tur och retur från Biltorpsvägen.
Kartbild med stig till Åtjärnen, Matfors

Nackdelen med att promenera på ett berg är att det emellanåt kan vara brant. Och då menar jag riktigt brant. Det syns inte så bra på bilderna, men jag lovar att lutningen på den här vägen bitvis är ca 45 grader och det känns i både ben och flås. Bilderna är tagna på tillbakavägen, vi startade alltså promenaden med att gå uppför helvetesbacken. Kondition är inget jag har nåt överflöd av så jag lät förmodligen som en älg med corona på vägen upp. Tur att jag hade draghjälp av Lady. 😎 Fördelen med att promenera på ett berg är att det blir väldigt mycket motion på kort tid, det är ju bra!

Det var hur som helst väldigt vackert vid Åtjärnen, vi (eller jag i alla fall) satt vid bordet och vilade en stund och drack vatten och njöt av utsikten. En augustimorgon när den är som bäst.

Trägubbe på en trädstam
Är detta Åtjärnens väktare måntro?
Ja det är knepigt vad man kan förmå sig själv att göra bara man inte kallar det träning.

En enkel skogspromenad med hunden, eller bergspromenad i det här fallet, blir som ett rejält intervallträningspass. Man tränar balans, kondition och styrka, det blir omgångar med rask promenad varvat med tvärstopp när hunden hittar nåt extra intressant att nosa på. Och ibland blir det dragkamp när hunden har helt andra planer än att hålla sig på stigen. Hjärtfrekvensen ökar och svetten rinner, men jag kan trots det gå flera km i skogen och fortfarande ha en del energi och ork kvar när jag kommer tillbaka till bilen igen. Friskluft, ljudet av porlande bäckar, härlig skogsdoft och fågelsång får man också. Betydligt trevligare än ett insvettat gym med stånkande och stönande människor och högtalare med musik som man ändå inte gillar, sånt får jag bara ångest av.

Men nu får det räcka med kroppslig ansträngning (såg ni hur smidigt jag undvek det där otäcka ordet) för den här gången, jag återkommer senare med fler inlägg om ställen som Lady och jag utforskat.

Ha det gott!

Kram kram// Mari

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *