Vi skulle ju egentligen bara åka och äta glass

Vi skulle ju egentligen bara åka och äta glass
När man är klar med tvätten får man belöna sig med nåt gott, det är sen gammalt.

Så när helgens tvätt var klar bestämde jag att vi förtjänade varsin glass. Visst finns det glass på ICA några meter bort, men det var en varm och härlig dag som jag kände att vi borde ta vara på. Man vet aldrig hur mycket det är kvar av den här sommaren liksom. Vi gillar att ta spontana bilturer utan större planering, vi bara åker och ser var vi hamnar helt enkelt.

Ett stående skämt mellan mig och mannen i mitt liv är att vi ska åka till Gnarp och äta glass, jag minns inte riktigt hur det började men det har sitt ursprung nån gång tidigt i vårt förhållande. Fast nu tyckte mannen att det lät tråkigt med Gnarp så vi styrde mot Delsbo istället, om nu det skulle vara så mycket roligare. 😆

När vi kom till Delsbo hade vi hunnit bli hungriga så istället för glass fick det bli lunch på Café 11:an. Jag kan verkligen rekommendera deras rödspätta, åt den sist vi var dit också. Mycket god!

Efter maten blev det så att vi fortsatte mot Järvsö. Det är en riktigt fin by, mycket fina hus och härlig natur. Skulle jag nån gång bli tvingad att flytta från Matfors så kan jag tänka mig att bli deporterad till Järvsö.

Vi gjorde en snabbvisit på Stenegård, en plats med gamla anor, k-märkta byggnader och en trädgårdspark. Eftersom vi inte hade planerat att åka dit så kom vi lite sent och dom skulle snart stänga, därför gick vi bara en runda i parken. Tyvärr var örtagården lite eftersatt och inte så välskött som man kanske kunde förvänta sig av ett så pass populärt besöksmål, men det bad dom också om ursäkt för på små skyltar. För lite personal tydligen. Det blev inte att jag fotade så mycket, jag kände mig lite stressad och det var inte så kul att fota en massa ogräs heller. Men på vägen ut fastnade jag vid en rabatt med underbara blommor och färger, så där blev det lite bilder ändå.

Klicka på bilderna för att öppna dom i större format i nytt fönster.

(Länkarna i bildtexterna leder till sidor som jag valt utifrån att jag tycker dom beskriver växterna ganska bra, jag får alltså inte betalt för att länka till fröbutiker etc.)

Den lila anisisopen gillas av fjärilar och bin och går även att göra te av och använda som krydda. Rosenskäran är en somrig och gullig blomma tycker jag, den är också en favorit för fjärilar och humlor.

Dom gula och rosa blommorna tror jag är lejongap och dom gulorangea med mörk mitt borde vara rudbeckia om jag inte misstar mig alldeles.

Mer rudbeckia. Jag älskar verkligen dom här färgerna!

Den här mörkbladiga skönheten verkar vara en dahlia, möjligen sorten Bishop of Leicester.

“Man kan inte åka till Järvsö utan att besöka Järvzoo” sa mannen bestämt när jag kommit loss ur rabatten.

Och när mannen är bestämd är det bäst att lyssna.

Här börjar vildmarken!

Det var som sagt en väldigt varm och kvav dag och det märktes på djuren också. Dom flesta låg och vilade, gärna utom räckhåll för nyfikna blickar och kameror. Jag gjorde tappra försök att fota, men det blev inte så många bilder där man faktiskt ser vad det är. Ungefär som på den gamla goda tiden när pappa knäppte kort på nån älg eller nåt och man behövde både förstoringsglas och mikroskop för att kunna lokalisera det påstådda djuret av ett dammkorns storlek nånstans mitt i bild.

Vargarna låg och slöade i kors och tvärs. När man ser dom så här är det lätt att glömma att dom är rovdjur som man bör ha största respekt för. Men nog är dom bra gulliga ändå.

Älgarna var lika slöa dom med, dom låg och idisslade och enda gången dom visade nåt slags reaktion var när dom hörde djurskötarens fyrhjuling. Men dom var inte tillräckligt intresserade för att kliva upp och kolla.

Tamrenarna var uppe på benen i alla fall, dom hade fått nåt gott i sin matho.

Ena myskoxen låg uppe i backen och dom andra två strosade runt och betade lite.

Jag kan föreställa mig känslan om man skulle tälta nånstans i fjällvärlden och vakna till ljudet av en bökande myskoxe på andra sidan tältduken, vad tusan skulle man göra då? 😯

Likaså skulle man bli bra bensvag om man mötte en fullstor björn, dom kan bli upp till tre meter långa när dom reser sig på bakbenen. Nästan dubbelt så lång som jag med andra ord.

Det var rätt bekvämt att gå runt parken på den 3 km långa träbeklädda gångbanan, fast det kändes ändå i benen på slutet när det lutade ganska bra nerför.

Gissa om jag blev glad över att hitta den här fräscha toan mitt i skogen!

Receptionen och restaurangerna stängde kl 17.00 men vi fick veta att vi inte behövde skynda oss ut ur djurparken för det, utan vi fick gå i lugn och ro så länge vi ville. Det var ju skönt, för det tar sin tid att gå runt när man ska stanna och försöka få syn på järvar bakom stubbar och björnar som snarkar bakom en tall. Dessutom var det så himla skönt väder och det var så rofyllt där i skogen så vi ville ta det lugnt och bara mysa på vår promenad. Vi stod ett bra tag och tittade på en lodjursmamma som lekte med sin unge, men det var så snårigt i deras hägn så det var svårt att ta några bra bilder. Och så är man ju trots allt lite begränsad med bara en mobilkamera, inget teleobjektiv på den precis. Räven lyckades vi till slut få syn på, han låg ihoprullad som en liten rostfärgad bulle med svarta öron på, men han ville inte heller vara med på bild.

Det enda som skavde litegrann i själen var fåglarnas hägn som inte var så stora. Men jag förstår ju att det är omöjligt att göra hägn med en höjd och en yta tillräcklig för en örn eller berguv att sträcka ut och flyga i om det samtidigt är tänkt att besökare ska ha en rimlig chans att kunna se dom. Förhoppningsvis har dom det så bra som möjligt ändå.

Glassen då? Jo vi råkade åka ut ur Järvsö innan vi hittade nån mack så då åkte vi till Ljusdal där jag äntligen fick min hett efterlängtade Magnum White Chocolate & Cookies. Och sen åkte vi hem!

Ha det gott, kram kram! //Mari

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *